En ny jord

februari 28, 2010

Jordbruket som försörjer städerna

Filed under: Miljö — Jens @ 16:39

Som en direkt replik på mina tankar kring stadens beroende av stora industriella jordbruk så tipsade en vän om Matens Pris på radio. Just detta visar på varför den storskalighet som behövs för städernas försörjning är så ohållbar.

För att skapa mat åt de miljontals människor som lever i städer så måste jordbruket vara högeffektivt. Eftersom ekologiskt jordbruk måste vara mer småskaligt och kräver mer arbete så genererar det ett mindre överskott. Dagens kött och mjökproduktion är beroende av soja från Brasilien vilken i sin tur produceras så storskaligt att den omöjligen skulle kunna bedrivas för hand. Storskaligheten leder också till monokultur där skadeinsekter frodas och kräver allt starkare bekämpningsmedel för att stoppas.

Ett hållbart samhälle är småskaligt, lokalt och självförsörjande. Då uppnås balans, samhörighet, förståelse och respekt för naturen. Den globaliserade matproduktionen gör att vi inte ser hur maten vi äter kommit till. Att råvarorna skickats jorden runt och skapats genom industrialiserade processer med mängder med gifter som skadar människor på andra sidan jorden – allt det är osynligt. Det är därför stadsmänniskan inte behöver ta ställning när den handlar sin mat i ICA. Verkligheten bakom produkterna i sina fina förpackningar är inte synlig. Om det var grannen som odlade maten och konsekvenserna av besprutningen därmed drabbade konsumenten direkt så skulle vi inte ha något annat än ekologisk mat. Ingen skulle vilja utsätta sig själv eller människor i sin närhet för gifterna.

Annonser

Den (o)hållbara staden

Filed under: Miljö — Jens @ 15:14

Jag har nu läst igenom senaste Camino (nr. 15) och känner mig frustrerad över bristen på förståelse över vissa fundamentala aspekter på staden som fenomen. Personligen så misstänker jag att man ogärna ser bristerna i en livsstil som man identifierar sig starkt med.
Jag ska försöka förklara så tydligt som möjligt varför staden inte är hållbar om man ser i ett större perspektiv än hur dagens samhälle är utformat.
Se även Förhållandet stad/land-inlägg på TransitionSweden.
De påståenden (bland andra) i Camino som jag vänder mig emot är:
”Det är mer hållbart att bo i staden, generellt sett”
”Hoppet om en hållbar framtid finns i städerna, för här kan vi sluta kretsloppen”
”städer kan bli självförsörjande till 10 procent” – (läs istället: ”städerna är beroende av import till 90 procent!”)

Först och främst måste vi definiera vad en stad är. Mitt förslag är: ”Förtätning av människor på en yta mindre än vad som krävs för att försörja dem.” Med andra ord, en stad kan aldrig vara helt självförsörjande. Om tillräckligt med odlingsbar yta fanns i staden för att människorna skulle kunna försörja sig uteslutande på den så skulle den inte längre vara en stad. Om vi utgår ifrån att en genomsnittlig stad måste importera minst 90 procent av sin mat så innebär det i sin tur att det måste finnas en landbygd med ett storskaligt jordbruk som genererar ett överskott stort nog för att täcka stadens behov av mat. Den moderna (stads-)människan har sällan ens reflekterat över detta. Maten är ju bara att köpa i affären.

Låt oss ta ett kliv tillbaka och istället för staden betrakta en tidlös självförsörjande by så som de flesta människor på jorden levat sedan vi blev bofasta (alltså c:a 10’000 år). I en sådan by produceras all mat, alla kläder, redskap och bostäder som behövs för att leva där. Handel med omgivande byar förekommer men står för en förhållandevis marginell del av produkterna. De flesta i byn är involverade i jordbruk medan ett fåtal specialiserat sig på andra sysslor och får sin mat genom att byta tjänster med de som odlar marken. Eftersom jordbruket är ett ganska krävande arbete så är överskottet begränsat, gissningsvis kan maximalt hälften av byborna syssla med annat än jordbruk och de som gör det är helt beroende av att jordbrukarna vill ha deras tjänster – annars kan de ju inte byta till sig någon mat.
Vi kan vidare konstatera att i den självförsörjande byn så är alla kretslopp små, slutna och helt och hållet ekologiska. Inga främmande ämnen introduceras och alla näringsämnen bevaras och återförs till markerna. En sådan här by är alltså utan tvekan den mest hållbara boendeformen man kan tänka sig, detta kan man anse vara bevisat efter de årtusenden vi levt på detta vis.

Om vi nu i perspektivet av detta betraktar den moderna staden och frågar oss hur den fungerar som en del av naturens kretslopp så kan man se att inga eller ytterst få av människorna i staden arbetar med odling utan jobbar istället med andra tjänster som genererar intäkter som maten handlas med. Ju större staden är desto mer överskott måste det omgivande landet kunna producera för att försörja stadsmänniskorna med mat. För att lyckas med detta behövs ett storskaligt industriellt jordbruk som drivs av energikrävande maskiner. Maten måste förpackas och transporteras till affärerna i staden. Efter att maten konsumerats så hamnar näringsämnena i stadens storskaliga avloppssystem där de måste renas ur vattnet för att producera det slam som sedan ska transporteras ut tillbaka till landet. I dagsläget så är kvalitén på slammet undermålig och reningen ofullständig så läckaget av näringsämnen är stort. En annan fundamental del av försörjningen i staden är renvattnet som måste distribueras via pumpar, reningsverk, och rörsystem. I många delar av världen är det svårt att få tag på tillräckliga mängder grundvatten.

Frågan är nu: Hur mycket överskott av mat kan landsbygden producera i en framtid där vi inte längre har olja? Om överskottet är mindre än behovet i städerna så kommer stadsborna att svälta. Dagens städer är helt beroende av stora mängder energi för den storskaliga produktionen, transporterna, och processandet. Dessutom är de helt beroende av bönder som vill köpa städernas tjänster. En självförsörjande by på landet är inte beroende av något utanför byns gränser. En stad är till åtminstone 90 procent beroende av sin omgivning. Man kan se hur många samhällen världen över behandlar sin landsbygd mycket illa för att tvinga den att producera det överskott staden måste ha. De människor som vill leva självförsörjande på landet berövas många gånger på mark för att de ska inlemmas i det storskaliga industri-samhället. Staden kan inte leva utan landet medan landet kan leva mycket friare utan staden.

Det är svårt att förklara det förtyck som staden måste utöva på sina omgivningar för att kunna leva. I det moderna samhället, som Sverige, så är detta förtryck så gott som osynligt. I fattiga delar av världen så är förtrycket mycket synligt och påtagligt. Om inte bönderna var skuldsatta till städerna så skulle de inte behöva producera ett överskott. Eftersom städerna är helt beroende av överskottet måste bönderna hela tiden hållas beroende av kapital från staden. Detta sker på många olika vis. Det är talande att trots att maten är det mest fundamentala behovet hos alla människor så behöver moderna bönder i väst få bidrag för att få sin verksamhet att gå runt! Hur kommer detta sig? Trots att jordbruket aldrig varit så effektivt som det är nu, trots att överskottet aldrig varit större, så måste ändå bönderna tigga bidrag. De stora jordbruksmaskinerna kräver mycket kapital. Av någon anledning så lyckas ”marknaden” pressa ner priserna på jordbruksprodukterna så lågt att det är svårt att få pengarna att räcka till. Vilken ”tur” för staden att det ligger till på det viset!

Ovanstående resonemang fokuserar bara på försörjningen av mat. Det finns många andra aspekter på stad/land att ta upp. Flera av dem nämns i inlägget jag länkat till. Till exempel tycker jag den sociala aspekten är intressant. Trots att staden är så full av folk så skapas det många gånger större ensamhet i en stad än i en landsbygd. Den stora mängden okända människor gör att man skärmar av. I en by så känner alla varandra och risken för t.ex. övergrepp och liknande är därmed mycket mindre. Notera att jag då inte talar om moderna byar som agerar förorter/sovstäder till en större stad. Jag menar den sortens by där människor lever sin vardag.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.